Reality

Okej, jag måste erkänna. Det var ett bra j'vla tag sen jag bloggade senast, lite drygt ett år. Jag läste saker ur min systers blogg häromdan, och tänkte att jag kan starta igen, får se hur det går denna gång :)

Livet har liksom kommit ifatt mig nu. Jag har under en tid nu varit beroende av spelet World of Warcraft. Liksom jag var för ett par år sen. Spelet gav mig en annan verklighet, där jag kunde agera nästan hur som helst utan några konsekvenser. Om det blev jobbigt kunde jag bara logga ut för att sedan logga in direkt. Det verkliga livet funkar dessvärre inte så. Det funkar inte att bara "logga ut" från sina problem och motgångar, man måste ta tag i dem och göra något åt det om man inte trivs. WoW (World of Warcraft) gav mig en falsk självkänsla. Jag kände att jag gjorde en skillnad när jag var inne i världen. Det fanns inget härligare att äntligen downa den sista bossen i Heroic och spänt sitta och vänta på looten. Det var en sån befriande känsla!

Nu när jag tagit mig ur träsket, så har jag fått en annan syn på livet. Livet finns sy mycket mer att ge än en fyrkant skärm och ett par tangenter. Gå ut för f'n! Hela världen finns framför era fötter, det gäller bara att våga ta första steget och logga ut från det virtuella. Öppna dörren ut som om du skulle gå in i ett instande. Våga kliva ut och visa vad du kan och går för!

Liver är en underbar gåva som varje människa fått. Se till att nyttja den väl. Gör saker som du tycker om, som håller dig aktiv, både fysiskt och socialt. Gå ut på krogen, till skejt banan, musikskolan, vad som helst! Bara du kommer ut och visar att du finns. Tänk" Fan vad jag är glad att jag lever en dag som denna" och du ska se vilken skillnad det gör!

Och detta säger jag genom en fyrkantig skärm och ett par tangenter, för att jag vet att detta är det enda sättet att nå ut till folk nu för tiden. That's it for me!



Over and Out